Summa sidvisningar

lördag 25 september 2010

Min nya vän

Ahhh... tänk att man inte kan sluta!! Det är helt omöjligt när man väl börjat ju..
Den första "tavlan" gjorde jag nog runt en 18-års ålder...Hm..tror jag.. Senil lite nu vettu..
Och sen rullar det ju bara på. Men är man vän med bästaste Jocke Hultman på Temple of art i Falun så är man. Han är en underbar vän man inte träffar ofta, men som han sa sist... Vi kan va ifrån varann bra länge men det känns inte. Vi kan bubbla vi..skratt..
Hur många tattoos jag är uppe i nu är...6 st.. och det kommer nog inte sluta där.
Men vad spelar det för roll.... Jag minns min första då man fick höra..Men Vivi då, tänk när du ligger på hemmet och har tatueringar. Hur kommer inte det se ut!!!

Hallå...fniss... Då tänker jag nu.. Tänk dig nu då , eller ok...om en 40 år.. Då kommer "damerna" ligga med toppiga tuttar, rumpor som sitter högre än på vissa i personalen, läppar som är stora och plutiga...Haha...där kan vi snacka om hur det kommer att se ut!!!..

Jag är då alltid mig, och jag har valt att få se ut så här med mina "tavlor" jag själv har valt på min kropp. Det är nog mitt sätt att visa vad just jag tycker om.

Nu ska jag bara börja tycka om den största tavlan av allt... Mig själv.

Puss o kram, o ta väl hand om dig nu för du är värdefull
/Vivi

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar